... en liten bjällra! Det var något bekant med den men vad konstigt att den inte låter tänkte Jultomten.
Nissen och drakarna tittade på apan och på bjällran. Nu hade apan startat att dansa medan den skakade på bjällran. Jultomten tyckte det var konstigt då han inte hörde något men så förstod han sig inte på apan heller.
- Åååhh, suckade Nissen. Så fantastiskt vackert! Verkligen ett ljud av julen och glädje och nästan så man hör barnskratt i bakgrunden, sa han saligt. Nu känner jag verkligen att det snart är jul!
Nissen log med hela sig medans Jultomten såg konstigt på honom och på apan och på Nissen igen.
- Men jag hör inget, sa Jultomten. Ingenting alls, skojar ni med mig? undrade Jultomten nu allvarligt.
Nissen stannade i sin lilla piruett, även apan stannade till i dansen. Det blev helt tyst förutom fartvinden tills drakarna startade prata drakspråket. Efter en liten stund tog apan upp armen och skakade bjällran försiktigt igen. Fortsatt hörde inte Jultomten något även om Nissen sa att det var ett vackert ljud.
Viktor kom fram till Jultomten efter att han stått och pratat ja diskuterat med dom andra drakarna.
- Vi tror att vi vet varför du inte hör ljudet av bjällran, sa Viktor. Han stannade upp innan ha fortsatte.
- Eftersom du varit så utarbetad har du helt enkelt glömt bort att tro på julen. Alla barn över hela världen tror på Jultomten och ser fram att få träffa honom, men vem har du som du tror på och längtar till?
Viktor tystnade igen. Jultomten drog en hand genom skägget. Ja, tänkte han, det enda han tänkt på var att ha semester innan han skulle på jobbet på det mest stressiga dygnet i året. Faktiskt såg han inte fram till det måste han erkänna då han var så trött. Så det måste ligga något i det att han mist sin tro, men även julglädjen han annars alltid kände.
Nissen tittade på Jultomten och undrade om det inte var dags att ta fram en av de små påsarna dom fick med sig från Atlantis? Det var viktigt att sprida julglädjen och dom var utvalda att föra det ut över hela världen hade ju Pegasus sagt, var det då inte viktigt att dom själva levde som det dom skulle sprida ut? Det höll Jultomten med om.
Det var ännu en stund igen innan dom skulle nå stranden på Svalbard så Jultomten och Nissen blev eniga om att lägga sig ned i båten och meditera. Nissen fann fram en liten påse och strödde lite pulver i luften vid Jultomten som klarade slappna av.
Jultomten hann tänka att då var det ingen dröm med Atlatis, Pegasus och simmande delfiner innan han försvann in i en avslappnad värld av egna tankar. Dofterna av pulvret påminde om juldofter och han mindes tillbaka då han var en liten nisse och hur roligt det var med alla julförberedelserna.
Det var som hans Pappa Jultomten kom till honom och berättade historier från hans barndom. Han berättade även hur stolt han var över det viktiga jobbet Jultomten gjorde för världens barn. Så sa han även att det var viktigt att tro, ha tillit och våga ta emot som ett barn. Att allt har en mening.
Jultomten mindes och bara var i denna härliga tron. Hans Pappa sa att nu måste han starta lita mera på sig själv, tillåta sig själv att ha roligt. Mer hörde inte Jultomten då han drogs ur sitt meditativa tillstånd av ett klingande ljud. Det var så bekant men han mindes inte var han hört det innan.
Sakta men säkert vaknade han och det klingande ljudet blev starkare. När han öppnade sina ögon fick han se hur apan skakade på bjällran och det var där det vackra ljudet kom ifrån. Han hörde! Han mindes! Han trodde!
- Man måste ta emot glädjen och tro som ett barn, sa Viktor klokt, det är då mirakel kan ske dagligen som brevet du fick berättade.
Apan startade tjattra, skakade bjällran och pekade ivrigt mot...
No comments:
Post a Comment